Vägen till svart bälte

(null)

För snart 17 år sedan tog jag min första dan-grad, som innebär första svarta bältet i shotokan karate. Jag hade tränat i fem år innan det, tävlat många tävlingar, åkt på många läger och tränat alla karateträningar som gick att träna. Min pappa hade köpt en slagpåse, en "Bob", ni vet en som ser ut som en riktig människa med en torso som man kan öva slag och sparkar på, som bar en t-shirt där det stod: "Vägen till svart bälte", på min 21-årsdag. Gulligt av honom!

Nu är jag på väg mot Nidan. Min andra dan-grad, mitt andra svarta bälte. Idag har jag ingen "Bob", eller tävlat och åkt på en massa läger. Jag har tagit lärarexamen, varit tvillingmamma i 10 år, ska jobba i sommar och har tänkt springa och köra kata i trädgården och allt det som jag tänkte att jag aldrig skulle göra ens som 20-åring- äta proteinpulver och lyfta skrot som en och annan farsgubbe 😂😂
Utan mina pappor hade jag nog ändå aldrig börjat. Så tack båda två, för nu kör vi! Mindre än två månader kvar!