Förändringar och förbättringar
Cellförändringar, HPV-virus. Nej, det är inte cancer, men det kan bli om man inte genomgår behandling. - och ja, jag är tacksam för att det är behandlingsbart, så pass att det har påverkat min livsstil mycket. Jag har inte längre några
uppehåll i träningen. En gång för alla tillbaka i karatens tecken…
Idag mötte jag en rättså ung läkare, hon var säkert 10 år yngre än vad jag är. Hon pratade konstant på ett bra sätt, hon ingav trygghet med sin kunskap och trevliga sätt. Hon visste vad hon höll på med och hon var human. Ända tills hon körde
in bedövningssprutan. Alltså- "känns lite som mensvärk"(???) Då har jag varit lyckligt lottad alltså! Vid tredje sticket var jag spänd som en fiolsträng.
Ända sedan 2019, efter utomkvedshavandeskapet (på hormonspiral dessutom) har jag knappt haft mensvärk. Nu är inte jag en som ligger ned, på rygg och väntar på smärta, som hos gynekologen. Man är liksom så utsatt, uppfläkt och sårbar där i gynstolen.
All smärta som förväntas komma kommer ju utan distraktioner. Tack och lov messade mina barn en massa tok från sin semester som jag kunde läsa på klockan.
När hon kom till "ritsch ratsch"-grejen (när det skär bort lite vävnad), ville jag hålla för öronen. Nu för tiden ber dem en att hosta varje gång de tar en bit, vilket hjälper!
Det var en till sköterska med i rummet och hon såg oroligt på mig. Jag intygade att jag inte höll på att "kola vippen", som min mormor brukar säga och att man faktiskt får tycka vissa saker är jobbiga ibland. Då skrattade båda.
Efter dessa återkommande besök ger de mig alltid anfall av "vi lever bara en gång", så jag och sambon köpte grejer till tjejernas rum och blommor till trädgården. Lysemachia, mynta och rosor. Lite plåster på såren?