Att tvivla är en del av livet.
Det har alltid varit ute i skogen, i det öppna, som återupptäckten ägt rum. Återvinnandet, upphittandet- det som finns kvar inom mig. Bättre på ett vis, men mindre oskuldsfull idag än vid tidigare
år och ändå är jag samma person. Ännu mer densamma än tidigare, till och med.
Tillbaka till stilistiken med Lagerholm (2015) och framåt med Etxebarria (1997), med intressant prolog i upplagan från 2009.
Boken handlar om tre systrar som på olika sätt får mig som läsare att ifrågasätta den kvinnliga identiteten. Vem och vad bestämmer vad som är typiskt kvinnligt? Vad påverkar oss till olika uppfattningar om vad som är ok och
inte ok utifrån könsidentitet? Kvinnan har ofta skildrats som antingen ängel eller djävul.
Så går mina tankar just nu, men har inte kommit så långt ännu.
Monja- nunna
Sofoco- andnöd
Arrebatos- vredesutbrott
Pelea- slagsmål/bråk
Carencia- brist
/ D