Problemlösning
Tankarna snurrar inför långskrivandet, sista terminen på högskolan. Det är mycket att få rätsida på och även om jag vet att det så kommer bli- rätsida alltså, är det alltid smått spännande men också läskigt innan bitarna faller på plats.
Jag är överallt och ingenstans. Sådana gånger är gaming med barnen en "rensande" aktivitet. Vi spelar Zelda (Tears of the Kingdom) för tillfället. En av mina elever sa att denna uppföljande är ännu bättre, och måste ge henne rätt.
✅ Så får Zelda-kritiker säga vad de vill.
Vad är det som är så speciellt och som alla dessa "The Legend of Zelda-spel" har gemensamt egentligen? Att samtliga är interaktiva berättelser, som stimulerar spelarens upptäckarlust och problemlösning?Jag tror faktiskt
det. Det är smarta spel som inte bara får en att koppla bort den stressiga vardagen, utan stimulerar även ens problemlösningsförmåga och uthållighet. Alla dessa "shrines" som ibland är helt omöjliga att lösa löses av enträgna försök att hitta
paralleller från tidigare erfarenheter i spel, men också inom andra domäner, som till exempelvis den verkliga vardagen.
Varför känner jag mig bortkopplad när jag inte spelar interaktiva spel, inte målar, inte tränar? Är det så viktigt för mig att skapa, leva mig in i något utanför mig själv som samtidigt går in på djupet av min själ? Tydligen.
Vad får hjärtat att slå hårdare? ❤️