Tvillingmamman

Tvillingarna högst upp till höger

De gjorde det igen! Klarade en gradering utan nervositet eller oro alls. Stenhårda 😆

De körde från 10, men vi blev kvar och kikade på de andra också. Det är så kul att se hur alla har utvecklats under detta halvår och det är så skönt att vara tillbaka. Har saknat karate i mitt liv. Det sägs att allt man har lärt sig under de övre tonåren och i början av 20-årsåldern finns med en hela livet och kunskaper som man erövrat förankrar sig djupt. Karaten var som allra viktigast under den perioden för mig. Körkortet, arbetet och romantiska förhållanden var endast parenteser under den perioden och karaten var allt. Floristutbildningen tävlade möjligen om samma plats, men karaten vann överlägset.

Tjejerna är till och från positivt inställda till karate, men lika aviga kan de vara. Jag är noga med att de har någon sysselsättning efter skolan några gånger i veckan, annars blir det för mycket stillasittande. Det är dessutom lättare att motivera barnen om jag själv tränar samtidigt. Roligt att umgås under träningen dessutom!

De gick från rött till orange i helgen och jag är stolt över att de valde att gradera, efter många om och men på träningarna så vill de ändå vinna över sig själva 👍😃. Det kanske var rätt balans mellan utmaning och förkunskaper denna gång också! Det som ger flyt!

Vi ses!