Uppnåeliga och delvis redan infriade nyårslöften
Jag har tagit tag i gymdelen i hemmet nu. En dröm att få träna hemma och i ett större utrymme än i "garderoben".
Innan jag tog första dan i shotokan karate fick jag en slagdocka av pappa i 21-årspresent. "Bob" hette han enligt Budofitness, och pappa hade klätt honom i en t-shirt där det stod: "Vägen till svart bälte", vilket det också blev.
Året därpå, år 2007, åkte jag till Malmö tillsammans med karateklubben och deltog i en veckas lång gradering som avslutades med det efterlängtade svarta bältet. Det pratas om att göra samma resa igen, fast till andra dan (nidan), 17 år senare! Mycket
har hänt sedan dess- flyttat, kört flamenco istället, gift mig, kört ju-jutsu, löptränat, fått barn, skilt mig, flyttat igen, börjat träna karate igen sporadiskt, 2015. N
är jag och tjejerna började på allvar träna karate tillsammans förra hösten 2022, vill jag helst hålla i och hålla ut framför annan framgång! Att kombinera detta med lite gym och mitsar är inte fel. Jag hoppas på att ta tjejerna till en tävling också, de är snart fyllda 10 och har orange bälte nu.
Julen blev såklart toppen, men tanke på våra förutsägbara konstellationer för barnens del. Julafton här och nyårsafton borta. Det blev VR-bus och nintendo-mys på juldagen, äventyrsbad i mellandagarna. Nyår hos pappa.
Jag och sambon ska fira nyårsafton i stillhet, med lite schack (matt för hans del- sa tävlingsmänniskan) 😆 och lite god mat!
Kram
