Trafik
Trafikstockning i hjärnan en natt. Ångest när hela huset sov och alla problem som samlades, samlades runt min hals som en snara. Ni vet en sådan natt när man känner sig ensam fastän vi alla sitter i samma båt egentligen? Jag skrev en dikt
om det:
Som rymden bakom ögonlocken en sömnlös natt. Oändlig och fylld med tomhet. I ensamheten droppar tankens trådar ned och blixtrar som trafikljus. Vi flyr någonstans men ingen vet vart.
Det är bra att tala ut med sina närmaste om det som bekymrar en. Jag är stolt över att det fungerar åt båda hållen, och att även de yngre känner förtroende och kan öppna sig för mig. Jag är stolt över mina närmaste och tacksam över
att vi har varandra.
Vilka tankar kan snurra i ditt huvud vid läggdags?
