Impostor syndrome

Ingen fara- jag skrattar så tårarna rinner just nu av denna insikt. Att man går runt ett helt liv som en livs levande slagpåse och kommer ut på andra sidan, det är en bedrift att hurra över, bara det, och inse att man måste modifiera om sig i omgångar
för att kunna lära sig ett dugg. Dö lite, födas på nytt lite, dö lite igen, och ibland blir det riktigt bra. Ett tag.
Det är alltid lättare att kritisera sin egen blomkruka framför någon annans vackra och perfekta trädgård.
Min pappa sa: "impostor symdrome", rädslan att vara en bluff, vilket kan läggas till på meritlistan.. haha. Ingen blir nånsin fullärd iallafall, så ut och förkovra dig! Aldrig för sent!
2024- Årets identitetskris är här. 🪴
Kram 🥰