Självutforskande
Letar efter svar inom mig, inte för att jag nödvändigtvis sitter på svaren, men för att ändra åtminstone på mig själv.
I många år har jag försökt bli bättre på det mesta jag företagit mig, som för att bevisa mig värdig något. Värdig att bli lyssnad på? Värdig att få finnas? Värdig kärlek?
För flera år sedan kom jag till insikten att det inte ska vara en ständig värk och svårmod att älska någon. Nu har jag kommit till ytterligare insikt och insett att jag fortfarande håller med något som inom psykologin kallas för "läkande fantasier". Man kan kalla dem vita lögner som hjälper en att överleva svåra stunder.
Tack vare dem orkar jag med stressen. Stressen över den begränsade tiden man har att planera undervisningsinnehållet. Studierna och seminarierna, familjen och träningarna. Fåglarna, hemmet jag den där jäkla tvätten.
Kram!