Min födelsedag
Jag fyller år. Födelsedagar är väl dagar som känns lite för korta och långa på samma gång. Man vill ta tillvara på tillfället att få stanna upp och vara tacksam för livet man fått, samtidigt är det dagar som kan kännas konstlade, obekväma,
särskilt i vuxen ålder, särskilt som 38-åring. Man är liksom för gammal för att ta plats och gratuleras med paket och tårta, inte för att man inte vill egentligen, för rent spontant kan ju det vara kul. Med både tårta, paket och en liten sång som
gör en tomatröd. Det är mest socialt sett som det förväntas att man ska vara tråkigt vuxen och stel, inte bry sig om sin ålder, bara köra på.
Ja, jag generaliserar. Det är säkert fler som firar loss och inte bryr sig alls, men för min del upplever jag ofta att vuxna slutat fira sina födelsedagar och inte förväntar sig bli firade.
Idag blev jag firad, från höger och vänster, uppifrån och ned- ungefär. Ja, jag är tacksam för min fina familj, släkt och vänner. Framför allt glad för att jag fått uppleva så mycket hittills som bidragit till lärdomar och kanske inte gjort mig klokare,
men åtminstone gjort mig mer tacksam och förlåtande som människa.
