Självporträtt
Idag var en dag med akryl igen på lösa kartongbitar. Vi delar ateljé, jag och tjejerna, de skissade Demon Slayer.
Jag lät känslorna spegla mitt självporträtt och regnet kryddade sinnesstämningen lite extra idag. Tänkte lite på den sönderlästa raden i Tranströmers tal från 90-talet, där han redogör ovädret på Island. Han beskriver sig själv bakom glaset som skyddar
honom från ovädret utanför: "stilla mitt porträtt". Sen kunde jag inte låta bli den Obanai-liknande looken med schalen och ormen, vill jag tillägga, man blir inspirerad av barnens intressen.
Det som pågår inom mig nu är svårdefinierat. Jag drömmer mycket konstigt och försöker använda det i måleriet. Senast i natt drömde jag att en liten djävul smet ut ur ett skåp som stod i en krypta. Jag hade sett den före de andra som var med i rummet,
men ingen ville lyssna. Den for rakt in i famnen på mig, vid hjärtat, liten och ettrig. Jag blev rädd. Försökte prata med den. Den ville ge mig en massa önskningar, men det hade sitt pris, vilket det var ville han inte säga. Förstås. Med risk
att det var själen han ville åt eller nåt sånt försökte jag värja mig. Det slutade med att mitt liv var upp och ned. Vårt hus blev en blandning av flera hus, mitt liv- en blandning av andras liv. Helsnurrigt. Ska måla på denna dröm imorgon.
Godnatt 😘