Dagbok - Skriva

Nattmusik

Jag har letat efter en plats att spela min musik. Den är tyst, men melodiös. Den brinner ikapp med Dahlian, men den ekar kallt. Den spränger som en lusta, men avslöjar ingenting. Den tål att grävas ned, men som en zombie gräver den sig upp- Odöd. Vaket letar sig fram efter föda. Hur hjärndöd jag än har kallats, är det hjärna jag gillar mest. Det är den som vinner varje kamp, i såväl krig som kärlek.
Vad ska man med hjärta till om den inte kan säga nej till någonting?

(null)

Tankar när de är som bäst: otydliga och mystiska. Kanske rent av meningslösa ibland. Det kan finnas nån som förstår vad jag menar… eller inte. 

Godnatt!