Snart ska vi till Spanien, sist var du med oss på resan, men nu är du borta… jag saknar dig så förbannat. Kära Olivia, mina föräldrars kraftverk, vår Barsa Barsebäck. Det fanns inget "lagom" för dig. Du levde som att varje dag var den sista
och bästa dagen i ditt liv. Du har verkligen lyft våra själar och gjort oss klokare, fått oss att prioritera om. Fått oss att inse vad som är viktigast i livet. Tack älskade Olivia för att vi fick lära känna dig.
Ibland blir jag rädd för att glömma, glömma alla nosar och tassar genom åren. Men det jag är mest rädd för är att man inte kan skapa nya minnen tillsammans, att det liksom är försent. Det är det som skapar djupaste förtvivlan och sorg.
Hoppas du springer med dina vänner över ängarna och lever i dina bästa minnen.
