Varför spanska?
Jag känner mig absolut värdelös på spanska här nere. Det är många timmar jag har övat och mycket jag har lärt mig sedan jag började öva på riktigt- 2018 efter mina gymnasiesteg i spanska 1-3, men att prata flytande och så direkt som kanske förväntas
när man väl försöker med en spansktalande, ger det mig prestationsångest. För jag kan inte tala flytande. Ännu mindre försöker tjejerna sina fraser som de övat på. Man får tvinga dem att säga "Gracias" och "perdon".
När jag gått omkring och grämt mig över att jag inte ens kommer ihåg små lätta fraser när det väl gäller, blir jag nervös och glömmer allt jag lärt mig. Scenskräck typ.
Varför vill jag lära mig då?
Jo, för att det är så himla kul när det väl lossnar! Det hände i taxin påväg hem, från Mariposario till lägenheten i Benalmádena. Chaffören var en äldre man som växt upp i Benal och jag kunde både hänga med, svara och ställa frågor. Han var
entusiastisk och förlåtande. Det behövs bör man lär sig nya ting!
¡Besos!