Så långt bort
Här är jag nu. På gränsen till ett sammanbrott. Vem är jag?
Jag trodde jag var en kvinna som visste vad hon ville. En person som hade ambitioner. Drömmar, idéer och förhoppningar om en ljus framtid.
Kvar finns bara spillror av rått tvivel. En rymd full med små gnistor av det lilla som brann och det stinker av fuktigt virke. Har jag hoppats på för mycket?
Jag har bara lust att vända om och kasta mig in i soppan av ord, av kulturkrockar och dåligt ekonomiskt läge. Ingenting kan vara värre än att vänta på något som aldrig kommer. Jag är inte den som väntar, jag är den som sätter igång.